Jag fattar att mitt inlägg upprörde vissa. Vi bor i ett fritt land och har rätt att tycka och skriva vad vi vill! Jag mår piss över vårt värk och hade inget annat alternativ än att fråga mina kära läsare om hjälp. För jag litar på er och tror att ni kan hjälpa mig. Jag pallar verkligen inte bråka med honom längre! Varje detalj i berättelsen är viktig enligt mig men de flesta som känner oss vet redan om bråket. Men de kan inte hjälpa oss. Det finns ju folk som läser bloggen som inte känner mig eller som inte känner dem. Jag tycker inte att någon ska ge sig på mig för att jag mår såpass dåligt över bråket som jag gör så att jag till varje pris vill lösa det. Jag menade verkligen inte att såra någon med inlägget men en äkta bloggerska måste kunna känna tillit till sina läsare och kunna be dem om hjälp i liknande situationer!

Det jag ville komma till var att bara för att jag skriver det här är jag inte taskig eller desperat. Det betyder verkligen inte det! Jag gjorde det för att jag vill att allt ska bli som det var och för att få bort den gnagande känslan i magen. Tänk er in i min situation och tänk att det är ni som bråkar med en bästis och att ni inte ser någon annan utväg än att be era bloggläsare om hjälp. Då skulle bi säkert förstå hur jag känner och hur ledsen jag blir när folk går på mig. För det får inte mig att må bättre. Så om ni vill skriva något taskigt och ni känner mig, säg det till mig face to face. För att skriva det anonymt på bloggen är fegt.

Amanda